Intonerade instrument

Det allra första instrumentet jag intonerade var en stålsträngad Levin gitarr med ganska låg stränghöjd.
Stallet var ovanligt lite snedställt. Tack vare den låga stränghöjden blev kompensationerna små och därför svåra att se på bilden, men varje sträng är kompenserad till sin korrekta längd. Under varje sträng är stallet påbyggt med ljushärdande kompositmaterial så att stränghöjden förblir oförändrad.
Vid sadeln råkade det inträffa att andra, femte och sjätte strängen behövde förkortas lika mycket. Greppbrädan kapades 1,5 mm och strängskårorna på första, tredje och fjärde strängen frästes tillbaka till sina korrekta lägen.

Här är en stålsträngad Yamaha gitarr med normal stränghöjd. Samma strängar som på Levin gitarren ovan.
Här är stallet mycket mer snedställt och för tunnt för att rymma kompensationerna. Tredje strängen förkortades och övriga strängar förlängdes. Jag var tvungen att bygga upp stora bulor av komposit för att stöda strängarna. På bilderna är släppunkterna är ifyllda med tunna streck för att synas bättre.
Vid sadeln behövde andra strängen förkortas 0,9 mm. Greppbrädan kapades 0,9 mm och de övriga strängskårorna frästes tillbaka till sina korrekta lägen.

Örat är otroligt känsligt. Lägg märke till att ställskruvarna i stallen sitter excentriskt och att stallen därför dras något snett av strängspänningen. Den lilla snedställningen var faktiskt hörbar (!) och gjorde det omöjligt att få samma ton i strängparen. Dålig konstrution. Jag justerade stallen så att ena strängen intonerade något för lågt och den andra något för högt.

Jag gjorde inte någon åverkan på greppbrädan, utan tillverkade en ny sadel av grafit som förlängdes in över greppbrädan lagom mycket för varje sträng.

Mandolin, Levin

Eftersom detta är ett fint gammalt instrument från 1951, ville jag inte göra någon åverkan på greppbrädan. I stället gjorde jag en sadel som sträcker sig in över greppbrädan.

Vid sadeln behövde andra och fjärde strängarna ha samma längd. Tredje strängen blev något längre och första strängen längst.
Kompensationerna vid stallet var alldeles för stora för att fä plats, så jag tillverkade en ny överdel till stallet.
Instrumentet går att återställa till originalskick - om någon skulle vilja göra det.

Sandén bygger sina gitarrer med en extrem vinkel på strängarna bakom stallkammen. På så sätt ökas trycket nedåt från strängarna. Kompensationerna ökade vinklarna ytterligare. Lägg märke till femte strängen.

Kompenserat nollband.

Sandéns gitarrer har nollband och är kända för att intonera bra. Men, även nollband har stränghöjd. På detta nollband intonerade de tre bassträngarna bra, endast 0,5 cent fel. De tre diskantsträngarna var 1,5 - 2 cent falska. Först intonerade jag enbart stallet. Men denne kund (Petter Hölaas, Intelligent Sound) blev inte nöjd. Han är sedan barndomen blind och har extremt uppövad hörsel. Jag blev tvungen att göra om intoneringen och ta med diskantsträngarna på nollbandet. På framsidan av bandet borrade jag små hål på ömse sida om varje sträng för att få fäste för kompositmaterialet. En läskig operation på ett så dyrbart instrument. Men det lyckades och Petter blev nöjd.

Den här Martin-gitarren från 1971 köptes osedd via Internet. Priset var förmånligt, men det visade sig att stallet blivit omlimmat och därvid hamnat ca 1,5 mm närmare ljudhålet. Gitarren intonerade mycket dåligt. På bilden syns stallets ursprungliga läge längs stallets bakkant. Ett nytt stallben tillverkades som vinklade sig bakåt över stallet. Trots det var jag tvungen att bygga på med kompositmaterial i bakkanten för att kunna göra ramper för de två grövsta strängarna. Sträng 6 hamnade så långt bak att strängknoppen inte går att trycka ner helt.	Lägg märke till att tack vare den stora bredden blir det brytande momentet på stall och stallben litet, trots de extrema vinklarna på strängarna bakom benet. En lyckad konstruktion med andra ord!
	Vid sadeln behövde greppbrädan kapas 2,6 mm. Den avsågade biten limmades sedemera fast bakom sadeln. Vid andra strängen syns ett tidigare försök att förbättra intonationen.
	När Intoneringen var klar slipades överskottsmaterial bort för att stallbenet inte skulle se så klumpigt ut. Den lutande ytan i framkanten färgades svart. Slutresultatet blev en underbart klingande gitarr med ett något orginellt utseende.

Jag blev förvånad att jag skulle behöva kapa greppbrädan så mycket som 1,86 mm. Med blotta ögat kunde jag ana att avståndet mellan sadeln och första bandet såg stort ut, så jag gjorde en extra kontroll. Det visade sig att avståndet mellan sadeln och första bandet var 0,45 mm längre än det teoretiska avståndet! På första bandet var tonhöjden 4-5 cent för hög på alla strängarna. Jag trodde inte att sådana fel längre existerade på moderna fabrikstillverkade instrument, men man lär sig hela tiden. Så här såg det ut när den avsågade biten från greppbrädan limmats fast bakom sadeln.

På den här gitarren (och på Martin gitarrer) är sadelns undersida vinklad till samma plan som skruvhuvudet. Det medför att stränghöjden höjs när sadeln flyttas fram. I det här fallet utnyttjade jag detta till att göra en osynlig kompensation i sadeln! I stället för att justera strängarnas längd, jobbade jag med djupet på strängarnas skåror. Stränghöjden vid sadeln blev en aning högre på de strängar jag normalt skulle ha fräst tillbaka, men det var så lite att det märks ingen skillnad när man spelar.

NYHET!

Förlängd sadel. Jag har gjort en fixtur så att jag kan fräsa ett överhäng på sadeln som sträcker sig in över välvda greppbrädor!

Det betyder att jag i fortsättningen inte behöver göra någon åverkan alls på instrumentet!

Bakåtvinklat stallben. Här har jag behållit bakkanten rak för ett mer konventionellt utseende. Ingen märkbar negativ inverkan på ljudet trots det kraftiga stallbenet. Det är uppenbart att den positiva inverkan av intoneringen klart dominerar över den eventuellt negativa effekten av ett tjockare stallben. Som sagts tidigare blir det betydligt mindre brytkraft på stallbenet med den här utformningen. Skuggningen visar strängarnas olika längder.

Den här basgitarren hade alldeles för långa strängar vid stallet. Tredje strängen behövde kortas ca 4 mm. Först provade jag att limma fast benbitar på stallbenets framsida, men då blev kraftspelet ogynnsamt. Den största belastningen hamnade i framkant på de pålimmade benbitarna och kontakten med pickupen i stallskårans botten blev dålig.
Nästa idé blev lyckad. Jag skulle vilja kalla det här stallbenet för "Flytande T". Det har överhäng både framåt och bakåt. Överhängen har ingen kontakt med trästallet, utan all kraft går nu ner i stallskåran. Det bakre överhänget tjänar till att motverka brytkraften från det främre överhänget. Vid pilen syns stallskåran.

Här är ett exempel på hur strängarnas egenskaper påverkar intonationen. Det här strängsetet är avsett för fingerpicking. Tillverkaren har gjort kärnan i de båda grövsta strängarna tunnare för att göra strängarna mer elastiska och böjligare.

Ta en titt på båda Martin D-35 gitarrerna ovan. Lägg märke till hur nära strängknoppen den 6:te strängen hamnar. Två gånger har jag råkat ut för att gitarren inte gått att intonera på grund av att 6:te strängen skulle ha hamnat inne i knoppen. Med den här typen av strängar, går en sådan gitarr bra att intonera.

                                                                      NYHET!
Lägg också märke till trappstegsformen på stallets överdel. Den har flera fördelar:
1) Enklare för mig att få stränghöjden exakt.
2) Strängarna centrerar sig lättare på upplagsytorna när man spänner upp dem.
3) Man kan kapa av en liten bit i ena änden och flytta stallbenet i sidled utan att stränghöjderna
     ändras! Om strängarna med tiden skulle gräva sig in i stallet så att stränghöjderna ändras, är det alltså
     väldigt enkelt att återställa intoneringen!