Höga sadlar

Det skulle vara bra för intonationen om stränghöjden vid sadeln vore lika med noll. Man tar för givet att det är så - men tror man det har man fel. En sadel är alltid för hög! Instrumentmakare och instrumenttekniker brukar rekommendera att om man trycker ner strängen vid andra bandet, ska man kunna sticka ett papper eller visitkort mellan strängen och första bandet.

Men, nollband då. Har inte dom rätt höjd? Nej, faktiskt inte. Gitarrbyggare Michael Sandén, som sätter nollband på sina gitarrer, berättade att han slipar de övriga banden innan han monterar nollbandet. Nollbandet blir ett par tiondels mm högre än de andra banden. Andra instrumentbyggare använder en högre bandstav till nollbandet. Det finns flera orsaker till detta:

När strängen trycks ned kan biljud uppstå genom att strängen bakom fingret ligger an och vibrerar mot banden.
Man kan sänka stränghöjden vid stallet, så att instrumentet får lägre stränghöjd högre upp på halsen.
Man vågar inte riskera att fila strängskårorna i sadeln för djupt. Ett enda filtag för mycket och man måste göra en ny sadel.

Det finna alltså uppenbara fördelar med att göra sadlar och nollband för höga. Den första punkten är förmodligen den starkaste orsaken. Om man får ett sådant biljud låter det som om hela instrumentet håller på att braka ihop viket ögonblick som helst. Vi lär få leva med för höga sadlar och nollband.

Sett ur den här aspekten är instrumenten fel byggda. Om sadeln måste vara för hög skall den naturligtvis placeras där den intonerar rätt! Detta måste göras individuellt för varje sträng, för strängskårans djup och strängens tjocklek avgör sadelns placering.