|
|
Böjd greppbräda
| Att det ideala instrumentet inte har någon
stränghöjd, talar indirekt om för oss att en greppbräda bör vara alldeles rak i strängarnas
längdriktning. Men på moderna instrument böjs vanligtvis greppbrädan både på
längden (relief) och på tvären (cylindriskt eller koniskt). Detta gör instrumenten mer
lättspelade - men är inte gynnsamt för intonationen. Både relief och cylindrisk
välvning försämrar intonationen.
Linjärt samband Tänk efter själv. En spänd sträng är alldeles rak. Om greppbrädan är alldeles rak, kommer stränghöjden att öka konstant längs greppbrädan. Inverkan av en kompensation i stallet kommer också att öka konstant eftersom avstånden mellan banden konstant minskar. Ju högre stränghöjden blir, desto större blir inverkan av kompensationen. Precis så skall det vara. Det betyder att om en ton kompenseras korrekt, blir även alla andra toner på greppbrädan korrekt kompenserade! Böjer man greppbrädan blir ökningen av stränghöjden inte konstant. Då förlorar man det linjära sambandet mellan stränghöjden och avståndet mellan banden. Här kan bara två toner på strängen stämma perfekt - den lösa strängen samt den ton man intonerar till. |
