Snabbtips

Kanske har du lagt märke till att ditt instrument intonerar bättre med tunna strängar än med tjocka. Det beror på att tunna strängar är mer elastiska än tjocka. Eftersom vi har stränghöjd på våra instrument, måste vi spänna ner strängen till banden - precis som strängen på en pilbåge. I en tunn sträng ökar spänningen inte lika mycket som i en tjock sträng därför att den tunna strängen töjer sig mer. Den är mer elastisk.

Du kan lätt se att det förhåller sig på det viset. Höj tonhöjden en halvton genom att bända olika strängar i sidled (choking, bending). Ju tunnare strängen är, desto mer måste du bända för att uppnå samma höjning.

Även inspänningsfelet reduceras av tunna strängar som inte är så styva.

Tunna strängar och låg stränghöjd är alltså gynnsamt för intonationen. Det är därför elektriska instrument i allmänhet intonerar bättre än akustiska instrument.

Vanligtvis fäster man D-strängen på stämskruven längst bort från sadeln och låga E-strängen sätter man på stämskruven närmast sadeln. Om man ökar en strängs totallängd genom att sätta den på stämskruven längst bort från sadeln, minskar töjningen på den del av strängen man spelar på och intoneringen förbättras. Så, byter man stämskruv mellan sträng D4 och E6 får bassträngarna en totallängd som bättre motsvarar deras tjocklek.

Ett capo eliminerar felen i sadeln. Om du stämmer och spelar med capo, kommer ditt instrument att stämma bättre. På en elgitarr kan du uppnå nästan perfekt intonation genom att justera stränglängden i stallet med capot på. Tyvärr funkar det bara så länge capot är på. Tar du bort capot, blir inställningen av stallet annorlunda.

Nya strängar förbättrar inte intonationen, men de döljer dålig intonation. Nya strängar är maximalt inharmoniska och ger en rikare (bredare) ton. När strängen åldras försvinner de högsta övertonerna mer och mer. Klangen blir fattigare, men samtidigt renare. Tonen blir smalare och närmar sig mer och mer strängens grundsvängning. Intonationsfelen framträder tydligare.